Samma stol. Samma bord. Samma frisyr. Inte mycket har förändrats över de senaste dagarna.
Helgen var fin, med födelsedagsfirande av kär vän fredagen och en inte så förnämlig re-run av alkoholintag på lördagen till ljudet av någon norsk tonåring med alldeles för mycket vax.
Söndagen blev en fin inramning av två dagars tidigare hejdlöst festande iaf. Då var det Kita-Ryu No (kan fått minst två ord fel) teater på Södra Teatern. Mycket vacker och gammal japansk scenkonst. Den äldsta teaterformen i världen t o m. Föreställningen i sig förstod jag inte så mycket av men det var en skön känsla av meditation som infann sig. Det behövdes.
Nu är dock den känslan som bortblåst. Nu är det måndag och en ny vecka av väntan väntar. Fick tre besked idag. Det var nej...nej...och nej. Två till så får jag bingo på lodrätt rad.
Så nu tröstar jag mig med att tvätta, lyssna på underbar akustik och kolla på en fokuserad flicka i köket som för tillfället ägnar sig åt blomsterarrangemang.
Ibland kan väntan vara vacker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar