Klockan är nu 01.35. Än så länge är inlägget ganska tomt, men har en känsla av att den snart fyllts med ord efter ord efter ord. Ser bra ut än så länge.
Mörkt ute nu. Om cirka 1 timma sitter jag i en taxi på väg till Arlanda. En veckas trevlig semester (som om jag inte haft tillräckligt med "semester") på Zakynthos väntar. Ska bli underbart skönt att byta regn mot sol. Men det allra bästa är nog ändå... att sen komma hem igen.
Varför?
Jo, för att jag äntligen kan avskriva mig titeln "arbetssökande". Ni hörde rätt. Äntligen är sökandet och väntandet över. Kontraktet skrevs på för exakt en vecka sedan, en solig fredag i maj. Och på måndag den 15 juni startar jag alltså mitt nya liv. Kontraktet är till att börja med på 3 månader, men meningen är att det ska bli mycket längre än så.
Jag ser fram emot det med både förväntan och lite rädsla. Men mest av allt, lättnad. Lättnad över att inte längre behöva skanna av jobb efter jobb i timmar. Lättnad över att inte behöva vänta på att telefonen ska ringa från något av alla jobb jag sökt. Lättnad över att inte längre behöva se dagarna ticka förbi, och förflytta sig allt närmare en ostadig ekonomisk tillvaro som jag inte kan styra över.
Så nu tar jag farväl. Till Sverige för en vecka. Till er förhoppningsvis för gott.
Och du kära dagbok. Du kan hädanefter bokstavligen titulera dig arbetssökande. Tack för den här tiden. Jag önskar dig all lycka i framtiden.
Värmen - nu kommer jag!
torsdag 4 juni 2009
måndag 18 maj 2009
Dag 79 - Akustik
Samma stol. Samma bord. Samma frisyr. Inte mycket har förändrats över de senaste dagarna.
Helgen var fin, med födelsedagsfirande av kär vän fredagen och en inte så förnämlig re-run av alkoholintag på lördagen till ljudet av någon norsk tonåring med alldeles för mycket vax.
Söndagen blev en fin inramning av två dagars tidigare hejdlöst festande iaf. Då var det Kita-Ryu No (kan fått minst två ord fel) teater på Södra Teatern. Mycket vacker och gammal japansk scenkonst. Den äldsta teaterformen i världen t o m. Föreställningen i sig förstod jag inte så mycket av men det var en skön känsla av meditation som infann sig. Det behövdes.
Nu är dock den känslan som bortblåst. Nu är det måndag och en ny vecka av väntan väntar. Fick tre besked idag. Det var nej...nej...och nej. Två till så får jag bingo på lodrätt rad.
Så nu tröstar jag mig med att tvätta, lyssna på underbar akustik och kolla på en fokuserad flicka i köket som för tillfället ägnar sig åt blomsterarrangemang.
Ibland kan väntan vara vacker.
Helgen var fin, med födelsedagsfirande av kär vän fredagen och en inte så förnämlig re-run av alkoholintag på lördagen till ljudet av någon norsk tonåring med alldeles för mycket vax.
Söndagen blev en fin inramning av två dagars tidigare hejdlöst festande iaf. Då var det Kita-Ryu No (kan fått minst två ord fel) teater på Södra Teatern. Mycket vacker och gammal japansk scenkonst. Den äldsta teaterformen i världen t o m. Föreställningen i sig förstod jag inte så mycket av men det var en skön känsla av meditation som infann sig. Det behövdes.
Nu är dock den känslan som bortblåst. Nu är det måndag och en ny vecka av väntan väntar. Fick tre besked idag. Det var nej...nej...och nej. Två till så får jag bingo på lodrätt rad.
Så nu tröstar jag mig med att tvätta, lyssna på underbar akustik och kolla på en fokuserad flicka i köket som för tillfället ägnar sig åt blomsterarrangemang.
Ibland kan väntan vara vacker.
tisdag 12 maj 2009
Dag 73 - Som en fjärrkontroll
19 dagar sen jag skrev senast alltså. Tiden stannar då inte upp. Även om man kanske ibland skulle vilja det. Pausa. Spola tillbaka. Snabbspola framåt. Och sen Play. Nästan som en skiva på Daishi Dance's mixerbord. Skulle förhoppningsvis bli ett lika underbart liv som musiken som skapas.
På tal om Daishi Dance. Jag saknar Japan mer och mer för var dag. Nästan lika mycket som Ayumi gör. Men det är som dom säger: "We always got Japan". Dom inbitna. Behöver inte stressa.
Egentligen är väl meningen med denna dagbok att jag ska briefa er kort om vad som händer var dag i herr Christians liv. Dock blir det ju aldrig som man tänkt sig.
Men 19 dagar i korthet, med 4 ord: Söka - Skriva - Träffa - Vänta. Ungefär så.
Malta jobbet är som ni förstår bortblåst. I efterhand så är jag nog lika glad för det. Vill inte vara hos en arbetsgivare som inte klarar av en stark personlighet med åsikter. Speciellt inte om arbetsgivaren finns 4 timmar med flyg bort. Och åsikterna var måttligt normala.
Får hoppas att något annat av mina försök ska ge utdelning. Desperationen har inte nått kokpunkten än, och nu har jag stått på paus tillräckligt länge. Det är det nog dags att istället snabbspola framåt. Bort med grått och trist. In med grönt och kul. Och så är vi ytterliggare några månader närmare dagens framtid... Där väntar något bra. Det känner jag i benmärgen.
-
Då trycker vi Play. Då ska vi leka.
På tal om Daishi Dance. Jag saknar Japan mer och mer för var dag. Nästan lika mycket som Ayumi gör. Men det är som dom säger: "We always got Japan". Dom inbitna. Behöver inte stressa.
Egentligen är väl meningen med denna dagbok att jag ska briefa er kort om vad som händer var dag i herr Christians liv. Dock blir det ju aldrig som man tänkt sig.
Men 19 dagar i korthet, med 4 ord: Söka - Skriva - Träffa - Vänta. Ungefär så.
Malta jobbet är som ni förstår bortblåst. I efterhand så är jag nog lika glad för det. Vill inte vara hos en arbetsgivare som inte klarar av en stark personlighet med åsikter. Speciellt inte om arbetsgivaren finns 4 timmar med flyg bort. Och åsikterna var måttligt normala.
Får hoppas att något annat av mina försök ska ge utdelning. Desperationen har inte nått kokpunkten än, och nu har jag stått på paus tillräckligt länge. Det är det nog dags att istället snabbspola framåt. Bort med grått och trist. In med grönt och kul. Och så är vi ytterliggare några månader närmare dagens framtid... Där väntar något bra. Det känner jag i benmärgen.
-
Då trycker vi Play. Då ska vi leka.
torsdag 23 april 2009
Dag 54 - Stiltje
Inget händer. Allt står helt still. Jobben verkar bara bli färre och färre för någon som mig, och konkurrensen ökar för var dag. Min gmail som gått på fulla varv de senaste veckorna med email i skytteltrafik verkar nu ha stannat upp. Det enda som trillar in nu är något mail från någon vän och massa reklam.
Malta jobbet verkar ha blåst bort. Kanske tillbaka till Malta. Vad vet jag? Jag väntar på ett samtal som aldrig kommer. Eftersom inget händer. Och allt står still.
Malta jobbet verkar ha blåst bort. Kanske tillbaka till Malta. Vad vet jag? Jag väntar på ett samtal som aldrig kommer. Eftersom inget händer. Och allt står still.
fredag 17 april 2009
Dag 48 - Beslutsångest
Igår var dagen då jag officiellt fick jobberbjudandet på Malta. Kontraktet har nog lästs igenom minst 9 gånger, och email-turer med frågor har varvats om varandra. Väntar fortfarande på svar gällande några mindre ändringar, men efter det är gjort så är det helt i min egna händer.
Beslutsångest så det smäller om det.
Någon undrade vad det var för jobb, och tankspridd som jag är har jag ju faktiskt inte ens nämnt det någon gång. Eftersom titel ej är bestämt (jag var inte direkt nöjd med det första förslaget) så kan jag bara säga att det i alla fall gäller en tjänst på Bet24, en del av MTG-koncernen. Förmånerna och fördelarna är många. Förmodligen fler än nackdelarna, men det vägs upp av att jobbet innebär en flytt till Malta, som ni alla redan vet. Det är ett starkt kort som inte ska tas lättsinnigt på. Eller ska det?
Idag var det handledarmöte hos arbetsförmedlingen. Obligatoriskt såklart. Tyckte det gick ganska bra, även om det roligaste som hände var väl att min handledare tyckte jag var charmig. Ser man på.. Mycket ska man höra innan man går i graven. Eller hem.
I övrigt så sa hon i stort sett allt som man redan kan läsa i tidningen. Mycket kompetent arbetskraft på marknaden, få jobb att söka och prognoserna visar ännu sämre tider. Hon förvånades dock över att jag inte kommit till en intervju ännu, med det CV:et jag har.
Jag vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt? "Är jag så kass på att promota mig själv att jag inte ens kan få en intervju trots mitt CV", eller "Gud vilket imponerande CV jag har". I vilket fall så fick jag ut ungefär så lite av mötet som jag trodde.
Jag kan dock glädja mig med att jag var charmig. Så nu ska jag med glimten i ögat bestämma mig om min framtid. Sen får vi se hur mycket charm jag har kvar.
Beslutsångest så det smäller om det.
Någon undrade vad det var för jobb, och tankspridd som jag är har jag ju faktiskt inte ens nämnt det någon gång. Eftersom titel ej är bestämt (jag var inte direkt nöjd med det första förslaget) så kan jag bara säga att det i alla fall gäller en tjänst på Bet24, en del av MTG-koncernen. Förmånerna och fördelarna är många. Förmodligen fler än nackdelarna, men det vägs upp av att jobbet innebär en flytt till Malta, som ni alla redan vet. Det är ett starkt kort som inte ska tas lättsinnigt på. Eller ska det?
Idag var det handledarmöte hos arbetsförmedlingen. Obligatoriskt såklart. Tyckte det gick ganska bra, även om det roligaste som hände var väl att min handledare tyckte jag var charmig. Ser man på.. Mycket ska man höra innan man går i graven. Eller hem.
I övrigt så sa hon i stort sett allt som man redan kan läsa i tidningen. Mycket kompetent arbetskraft på marknaden, få jobb att söka och prognoserna visar ännu sämre tider. Hon förvånades dock över att jag inte kommit till en intervju ännu, med det CV:et jag har.
Jag vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt? "Är jag så kass på att promota mig själv att jag inte ens kan få en intervju trots mitt CV", eller "Gud vilket imponerande CV jag har". I vilket fall så fick jag ut ungefär så lite av mötet som jag trodde.
Jag kan dock glädja mig med att jag var charmig. Så nu ska jag med glimten i ögat bestämma mig om min framtid. Sen får vi se hur mycket charm jag har kvar.
onsdag 15 april 2009
Dag 46 - Home alone
Normalt sett brukar jag vid den här tiden börja fundera på vad jag ska göra när jag kommer hem från jobbet, samtidigt som jag rundar av dagens arbete och förbereder för nästa. Eller "normalt sett" vet jag inte. De dagar jag lyckades ta mig in till 08:00 så var det så. Alltför ofta trillade jag nog inte in förrän 08:30 - 09:00, morgontrötter som jag är.
Tyvärr är detta endast minnen idag. Nu så börjar dagen vanligtvis något senare, idag vid 10:00 p g a samtal från en rekryterare. Jag försökte skaka av mig det mesta av nyvakenheten, men tror helt ärligt att det gick sådär. Samtalet var iaf intressant och gällde en tjänst som CRM coordinator. Dock var inte det geografiska läget lika intressant - Isle of Man.
Vad är det med mig och alla dessa ö-jobb? Är jag som ursprunlig ö-bo förbestämd att ö-jobba?
Jobbet ligger i intressekorgen tills vidare. Först ska Malta-beslut tas, samt fokusera all min energi på att hitta ett jobb här. I Sverige. På fastlandet.
Nu ska jag snart iväg till casinot för lite avkopplande poker. Eller avkopplande och avkopplande. Roligt är nog mer rätt ordval. Och om det tillåts bli extra roligt just ikväll kanske jag kommer hem med förstapriset på dryga 20 000 kr. Håll tummarna!
Tyvärr är detta endast minnen idag. Nu så börjar dagen vanligtvis något senare, idag vid 10:00 p g a samtal från en rekryterare. Jag försökte skaka av mig det mesta av nyvakenheten, men tror helt ärligt att det gick sådär. Samtalet var iaf intressant och gällde en tjänst som CRM coordinator. Dock var inte det geografiska läget lika intressant - Isle of Man.
Vad är det med mig och alla dessa ö-jobb? Är jag som ursprunlig ö-bo förbestämd att ö-jobba?
Jobbet ligger i intressekorgen tills vidare. Först ska Malta-beslut tas, samt fokusera all min energi på att hitta ett jobb här. I Sverige. På fastlandet.
Nu ska jag snart iväg till casinot för lite avkopplande poker. Eller avkopplande och avkopplande. Roligt är nog mer rätt ordval. Och om det tillåts bli extra roligt just ikväll kanske jag kommer hem med förstapriset på dryga 20 000 kr. Håll tummarna!
söndag 12 april 2009
Dag 43 - Kroppkakor och träningsvärk
Igår så åts då äntligen mormors efterlängtade kroppkakor. Smakade gudomligt som vanligt, och jag har nästan svårt att se ett liv utan kroppkakor åtminstone 3 gånger varje år.
Ytterliggare en punkt på minussidan alltså.
För övrigt ser listan ganska jämn ut just nu. Vi har diskuterat Medelhavet kontra Sverige under helgen och det skulle verkligen kunna hända vad som helst. 50-50. Rond 7.
Dagen hittills har ägnats åt äggmålning och cyklingsutflykt bland alla barndomsminnen. Det jag tog med mig från den resan var mest träningsvärk och lite ont i rumpan. Inte mycket har förändrats och allt är sig likt, trots att 8 år passerat.
Det verkar som om det som förändrats mest är jag. För 8 år sedan låg jag ute i trädgården och läste tjocka universitetskataloger, drömde mig bort mot ett studentliv någonstans på fastlandet och oroade mig inte en uns för hur nästa vecka skulle se ut och vad som måste inhandlas, betalas, amorteras, städas och ätas.
Det enda som är sig likt är väl att jag inte hade ett jobb just då heller.
Ytterliggare en punkt på minussidan alltså.
För övrigt ser listan ganska jämn ut just nu. Vi har diskuterat Medelhavet kontra Sverige under helgen och det skulle verkligen kunna hända vad som helst. 50-50. Rond 7.
Dagen hittills har ägnats åt äggmålning och cyklingsutflykt bland alla barndomsminnen. Det jag tog med mig från den resan var mest träningsvärk och lite ont i rumpan. Inte mycket har förändrats och allt är sig likt, trots att 8 år passerat.
Det verkar som om det som förändrats mest är jag. För 8 år sedan låg jag ute i trädgården och läste tjocka universitetskataloger, drömde mig bort mot ett studentliv någonstans på fastlandet och oroade mig inte en uns för hur nästa vecka skulle se ut och vad som måste inhandlas, betalas, amorteras, städas och ätas.
Det enda som är sig likt är väl att jag inte hade ett jobb just då heller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)