Dag 97 -

Klockan är nu 01.35. Än så länge är inlägget ganska tomt, men har en känsla av att den snart fyllts med ord efter ord efter ord. Ser bra ut än så länge.

Mörkt ute nu. Om cirka 1 timma sitter jag i en taxi på väg till Arlanda. En veckas trevlig semester (som om jag inte haft tillräckligt med "semester") på Zakynthos väntar. Ska bli underbart skönt att byta regn mot sol. Men det allra bästa är nog ändå... att sen komma hem igen.

Varför?
Jo, för att jag äntligen kan avskriva mig titeln "arbetssökande". Ni hörde rätt. Äntligen är sökandet och väntandet över. Kontraktet skrevs på för exakt en vecka sedan, en solig fredag i maj. Och på måndag den 15 juni startar jag alltså mitt nya liv. Kontraktet är till att börja med på 3 månader, men meningen är att det ska bli mycket längre än så.

Jag ser fram emot det med både förväntan och lite rädsla. Men mest av allt, lättnad. Lättnad över att inte längre behöva skanna av jobb efter jobb i timmar. Lättnad över att inte behöva vänta på att telefonen ska ringa från något av alla jobb jag sökt. Lättnad över att inte längre behöva se dagarna ticka förbi, och förflytta sig allt närmare en ostadig ekonomisk tillvaro som jag inte kan styra över.

Så nu tar jag farväl. Till Sverige för en vecka. Till er förhoppningsvis för gott.
Och du kära dagbok. Du kan hädanefter bokstavligen titulera dig arbetssökande. Tack för den här tiden. Jag önskar dig all lycka i framtiden.

Värmen - nu kommer jag!

Dag 79 - Akustik

Samma stol. Samma bord. Samma frisyr. Inte mycket har förändrats över de senaste dagarna.
Helgen var fin, med födelsedagsfirande av kär vän fredagen och en inte så förnämlig re-run av alkoholintag på lördagen till ljudet av någon norsk tonåring med alldeles för mycket vax.

Söndagen blev en fin inramning av två dagars tidigare hejdlöst festande iaf. Då var det Kita-Ryu No (kan fått minst två ord fel) teater på Södra Teatern. Mycket vacker och gammal japansk scenkonst. Den äldsta teaterformen i världen t o m. Föreställningen i sig förstod jag inte så mycket av men det var en skön känsla av meditation som infann sig. Det behövdes.

Nu är dock den känslan som bortblåst. Nu är det måndag och en ny vecka av väntan väntar. Fick tre besked idag. Det var nej...nej...och nej. Två till så får jag bingo på lodrätt rad.

Så nu tröstar jag mig med att tvätta, lyssna på underbar akustik och kolla på en fokuserad flicka i köket som för tillfället ägnar sig åt blomsterarrangemang.

Ibland kan väntan vara vacker.

Dag 73 - Som en fjärrkontroll

19 dagar sen jag skrev senast alltså. Tiden stannar då inte upp. Även om man kanske ibland skulle vilja det. Pausa. Spola tillbaka. Snabbspola framåt. Och sen Play. Nästan som en skiva på Daishi Dance's mixerbord. Skulle förhoppningsvis bli ett lika underbart liv som musiken som skapas.

På tal om Daishi Dance. Jag saknar Japan mer och mer för var dag. Nästan lika mycket som Ayumi gör. Men det är som dom säger: "We always got Japan". Dom inbitna. Behöver inte stressa.

Egentligen är väl meningen med denna dagbok att jag ska briefa er kort om vad som händer var dag i herr Christians liv. Dock blir det ju aldrig som man tänkt sig.
Men 19 dagar i korthet, med 4 ord: Söka - Skriva - Träffa - Vänta. Ungefär så.

Malta jobbet är som ni förstår bortblåst. I efterhand så är jag nog lika glad för det. Vill inte vara hos en arbetsgivare som inte klarar av en stark personlighet med åsikter. Speciellt inte om arbetsgivaren finns 4 timmar med flyg bort. Och åsikterna var måttligt normala.

Får hoppas att något annat av mina försök ska ge utdelning. Desperationen har inte nått kokpunkten än, och nu har jag stått på paus tillräckligt länge. Det är det nog dags att istället snabbspola framåt. Bort med grått och trist. In med grönt och kul. Och så är vi ytterliggare några månader närmare dagens framtid... Där väntar något bra. Det känner jag i benmärgen.

-

Då trycker vi Play. Då ska vi leka.

Dag 54 - Stiltje

Inget händer. Allt står helt still. Jobben verkar bara bli färre och färre för någon som mig, och konkurrensen ökar för var dag. Min gmail som gått på fulla varv de senaste veckorna med email i skytteltrafik verkar nu ha stannat upp. Det enda som trillar in nu är något mail från någon vän och massa reklam.

Malta jobbet verkar ha blåst bort. Kanske tillbaka till Malta. Vad vet jag? Jag väntar på ett samtal som aldrig kommer. Eftersom inget händer. Och allt står still.

Dag 48 - Beslutsångest

Igår var dagen då jag officiellt fick jobberbjudandet på Malta. Kontraktet har nog lästs igenom minst 9 gånger, och email-turer med frågor har varvats om varandra. Väntar fortfarande på svar gällande några mindre ändringar, men efter det är gjort så är det helt i min egna händer.
Beslutsångest så det smäller om det.

Någon undrade vad det var för jobb, och tankspridd som jag är har jag ju faktiskt inte ens nämnt det någon gång. Eftersom titel ej är bestämt (jag var inte direkt nöjd med det första förslaget) så kan jag bara säga att det i alla fall gäller en tjänst på Bet24, en del av MTG-koncernen. Förmånerna och fördelarna är många. Förmodligen fler än nackdelarna, men det vägs upp av att jobbet innebär en flytt till Malta, som ni alla redan vet. Det är ett starkt kort som inte ska tas lättsinnigt på. Eller ska det?

Idag var det handledarmöte hos arbetsförmedlingen. Obligatoriskt såklart. Tyckte det gick ganska bra, även om det roligaste som hände var väl att min handledare tyckte jag var charmig. Ser man på.. Mycket ska man höra innan man går i graven. Eller hem.
I övrigt så sa hon i stort sett allt som man redan kan läsa i tidningen. Mycket kompetent arbetskraft på marknaden, få jobb att söka och prognoserna visar ännu sämre tider. Hon förvånades dock över att jag inte kommit till en intervju ännu, med det CV:et jag har.

Jag vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt? "Är jag så kass på att promota mig själv att jag inte ens kan få en intervju trots mitt CV", eller "Gud vilket imponerande CV jag har". I vilket fall så fick jag ut ungefär så lite av mötet som jag trodde.

Jag kan dock glädja mig med att jag var charmig. Så nu ska jag med glimten i ögat bestämma mig om min framtid. Sen får vi se hur mycket charm jag har kvar.

Dag 46 - Home alone

Normalt sett brukar jag vid den här tiden börja fundera på vad jag ska göra när jag kommer hem från jobbet, samtidigt som jag rundar av dagens arbete och förbereder för nästa. Eller "normalt sett" vet jag inte. De dagar jag lyckades ta mig in till 08:00 så var det så. Alltför ofta trillade jag nog inte in förrän 08:30 - 09:00, morgontrötter som jag är.

Tyvärr är detta endast minnen idag. Nu så börjar dagen vanligtvis något senare, idag vid 10:00 p g a samtal från en rekryterare. Jag försökte skaka av mig det mesta av nyvakenheten, men tror helt ärligt att det gick sådär. Samtalet var iaf intressant och gällde en tjänst som CRM coordinator. Dock var inte det geografiska läget lika intressant - Isle of Man.
Vad är det med mig och alla dessa ö-jobb? Är jag som ursprunlig ö-bo förbestämd att ö-jobba?
Jobbet ligger i intressekorgen tills vidare. Först ska Malta-beslut tas, samt fokusera all min energi på att hitta ett jobb här. I Sverige. På fastlandet.

Nu ska jag snart iväg till casinot för lite avkopplande poker. Eller avkopplande och avkopplande. Roligt är nog mer rätt ordval. Och om det tillåts bli extra roligt just ikväll kanske jag kommer hem med förstapriset på dryga 20 000 kr. Håll tummarna!

Dag 43 - Kroppkakor och träningsvärk

Igår så åts då äntligen mormors efterlängtade kroppkakor. Smakade gudomligt som vanligt, och jag har nästan svårt att se ett liv utan kroppkakor åtminstone 3 gånger varje år.
Ytterliggare en punkt på minussidan alltså.

För övrigt ser listan ganska jämn ut just nu. Vi har diskuterat Medelhavet kontra Sverige under helgen och det skulle verkligen kunna hända vad som helst. 50-50. Rond 7.

Dagen hittills har ägnats åt äggmålning och cyklingsutflykt bland alla barndomsminnen. Det jag tog med mig från den resan var mest träningsvärk och lite ont i rumpan. Inte mycket har förändrats och allt är sig likt, trots att 8 år passerat.

Det verkar som om det som förändrats mest är jag. För 8 år sedan låg jag ute i trädgården och läste tjocka universitetskataloger, drömde mig bort mot ett studentliv någonstans på fastlandet och oroade mig inte en uns för hur nästa vecka skulle se ut och vad som måste inhandlas, betalas, amorteras, städas och ätas.

Det enda som är sig likt är väl att jag inte hade ett jobb just då heller.

Dag 41 - Konsten att söka jobb

Första morgonen, dagen och kvällen på ön med stort Ö. Jag vet inte varför men det känns alltid speciellt att återbesöka mitt barndomsrum. På ett sätt känns det som att komma hem. På ett annat som att besöka en förluten tid. Nostalgi på en hög nivå.

Dagen har för övrigt varit underbar. En lång sovmorgon, följt av påskmiddag a la Kullman och nu avslutas dagen strax med en Bonito pizza de luxe. Kan knappast bli bättre än så.

Inget nytt på jobbfronten. Men kanske inte så förvånansvärt då 80% av Sverige vilar idag. Dock skulle det ju vara oerhört trevligt med ett svarsmail från någon av de många jobb jag sökt senaste tiden. Jag genomförde faktiskt lite mellanstadie-matte igår kväll och kunde konstatera att jag under mina 40 dagar som arbetssökande sökt ungefär 30 jobb. Fler finns inte för en kommunikativ marknadsföringseldsjäl i dagens Stockholm. Tyvärr verkar det också finnas ungefär 500 andra som inte heller har något bättre för sig än att söka samma jobb.

Skulle man tillförlita sig på alla tiotals, hundratals s k "jobbguider" som finns där ute, försöker jag inte tillräckligt. "- Du ska i genomsnitt söka 20-30 jobb i veckan", säger dom. Uppenbarligen har de personerna inte förlorat sina jobb, tillika ej kunna titulera sig arbetssökande. Dels för att de förmodligen arbetar eftersom deras jobb är att ge "goda" råd till oss som är arbetssökande, men kanske mest för att de inte inser att det är omöjligt att söka så många jobb under en vecka.

Inte nog med stressen av att vara arbetssökande och faktiskt hitta jobbannonser som passar just en själv, att skriva ihop ett välkomponerat CV och anpassat personligt brev för en specifik tjänst tar åtminstone ett par timmar (om inte mer). Slå ut detta på en hel vecka och du skulle ungefär komma upp i just 20 jobbsökningar. Men då har du varken sovit, ätit eller gått på toa (tänkte säga "bajsat", men det kan man ju inte skriva i en officiell dagboksblogg). Det går alltså inte ihop.

I vilket fall. Ungefär 30 jobb har sökts. Till kanske hälften av dessa har rekryteringsprocessen avslutas. Och jag har nog banne mig fått samma identiska svar från majoriteten av dessa.

"- Du uppfyller alla de krav som krävs för denna tjänst och du har varit bland de främsta för detta jobb. Tyvärr måste vi meddela att vi dock gått vidare med 4 andra sökandes, som har mer erfarenhet och/eller en mer passande bakgrund för tjänsten. Tack för din ansökan."

Jag hoppar inte direkt i stolen av glädje. I am the man, but not that man, skulle man kunna säga.

Nästkommande 40 dagar får jag väl helt enkelt se till att söka till 114 olika jobbannonser. Då kan åtminstone ingen säga att jag inte försökt tillräckligt mycket.

Dag 40 - Val och Kval, Del 2

Jag glömde ju bort att skriva något om ämnet Kval. Det förra handlade mest om Val. Val av titel, av jobb och av dagbokens vara eller inte vara.

Så vad är mitt Kval? Jag kan ärligt säga att jag står vid ett av de största vägskäl i mitt liv hittills. Ska jag lämna Stockholm, med nyköpt bostad, 90% av mitt sociala liv och hemmastadd själ, för en karriär (= jobb, lön, framtid) långt ner i medelhavet? Summa summarum; min trygga sociala tillvaro vs. karriär. Det är den tungviktsmatchen som pågår. Rond 1. Rond 2. Rond 3...
Tror inte att matchen avgörs på knockout i alla fall.

Skönt att påsken är här åtminstone. Nu får jag ett par välförtjänta, avslappnande och harmoniska dagar på min hem-ö. Ön med stort Ö. Det ska bli väldigt skönt att komma ifrån stressen här uppe, få lite distans. Äta mormors kroppkakor och samla tankarna. Kanske kan det avgöras i rond 12?

På tal om ingenting. Eftersom detta ska vara en dagbok måste jag starkt ifrågasätta mitt val av tidpunkt att skriva. Varför egentligen skriva dagbok klockan 13.30 mitt på dagen? Det är knappast så att man har upplevt tillräckligt mycket för att återberätta dagen. Snarare är man igång och funderar på vad man ska göra. Såvida man inte har ett jobb.

Nu väntar en 5 timmars bilresa. Ipoden laddad, väskan packad och datorn alldeles strax nedstängd.

Over and out.

Dag 39 - Val och Kval

Första inlägget på 39:e dagen. Trots att idén föddes någon gång runt Dag 2, så har det alltså gått 37 dagar sedan dess. Lathet? Knappast. Tidsbrist? Sannolikt.

Tycker det är ett intressant val av titel på dagboken. En arbetssökandes dagbok kan ju tolkas fel. Det kan ju vara både en arbetssökandes dagbok och en arbetssökandes dagbok. Om det är en arbetssökandes dagbok så faller det sig ganska naturligt. Men om det är en dagbok som är arbetssökandes går det ju inte ihop. För om den är arbetssökandes måste dess nuvarande status vara arbetslös. Och det är den ju inte. Den används ju. Däremot när jag får ett jobb. Då blir dagboken arbetslös, och tillika arbetssökande. Alltså ljuger den om sin nuvarande status. Om nu dagboken var ett eget fysiskt fenomen. Men det är den ju inte?

Nog om det.

Jag är alltså fortfarande arbetssökande efter att jag lämnade mitt förra jobb som Content Manager och Copywriter för 39 dagar sedan. Och det är inte lätt i tider där framtidsprognoser visar 12% arbetslöshet, och skolorna spottar ut välutbildade, välkammade och vältaliga män och kvinnor i rask takt. Ett jobb som för 1 år sedan hade 40 sökande har nu 240. Bra för företagen, mindre bra för oss som varken ligger lågt eller högt. Ligger man sådär mittemellan nyligen utexaminerad och väldigt erfaren, så ligger man också illa till. Tydligen.

Företagen verkar antingen vilja ha en helt nyutexaminerad student, till en tjänst som innebär väldigt mycket assistent, eller en 10 års erfaren man/kvinna för högre befattningar. Det lämnar inte mycket kvar till en som slutade plugga för två år sedan, och därefter jobbat som en hamster för att skaffa sig de där värdefulla erfarenheterna. Han sitter i kläm. Och ont gör det.

Men desto bättre för er. Det gör att dagboken kommer överleva dag 1 (eller Dag 39) åtminstone.